Predikan söndagen trettondedag jul i sammanfattning

Predikan trettondedag jul 2019, 6/1. Matt 2:1-12. Guds härlighet i Kristus.

De österländska stjärntydarna hör till troshjältarna i Bibeln. De hade sett hans stjärna gå upp och kom för att hylla honom. Naturligtvis sökte de sig till kungapalatset. Var annars skulle en konung födas? Men nu var det inte så. I stället leddes de av stjärnan till denplats där barnet var. Hur det gick till får vi inte veta. Vi får inte heller veta hur de kunde förstå att det barn dom träffade på var den nyfödde judakonungen. Evangelisten Lukas säger att barnet lades i en krubba. Ett oväntat ställe att finne en konung på. Men de österländska stjärntydarna verkar inte ha tvekat. De såg bortom det enkla förhållandena, öppnade sina kisto och hyllade barnet som var så långt borta från yttre kunglig glans som man kan komma. Stjärntydarnas förmåga att se bortom, att se verkligheten bakom det som nådde ögat placerar dom bland troshjältarna. De såg en härlighet som ögat inte kunde se, men som hjärtat kunde se.

De är mycket som möter vår blick i dag som ger ett sken av härlighet och glans. Många är de som vill rycka till sig en upphöjd position, hyllning och ja, glans.

Jag tänker på Svenska Akademin. Högtidsfest, förgyllda paneldekorationer, kungens och drottningens närvaro, högtidsdräkterna, ordnarna, festmusiken. Många av oss ser bortom allt detta. Vi ser att bakom ståten finns det som är tarvligt och lågt. Glanslöst, trist och fult. Och vi är många, tror jag som inte längre låter oss imponeras av det förgylldas yttre glans.

Eller den glans som härskare omger sig med. Hyllningsfilmer, persondyrkan, militärparader. Som i Putins Ryssland där härskaren suttit 24 år på tronen.

Eller idoldyrkan, de må vara idrottsstjärnor, artister eller vetenskapsmän- och kvinnor.

Det som numera rör mitt hjärta och behållit sin härlighet och glans är barnet i krubban, mannen från Nasaret, vandringpredikanten i Galliléen, Jesus på korset, Jesus som möter sina enkla förvirrade lärjungar.

Den berättelsen är den största som någonsin berättats. Hur Gud älskar världen. Hur han öppnar himlen över oss. Låter nåd och sanning strömma ner över oss. Hur Gud genom Jesus Kristus möter vår framtidsoro, ängslan och vår hunger och törst.

Vi vet att detta sker överallt i världen. Vi som är kyrkfolket, vi har fått med oss i nappen att ”röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt”. Vi vet att rättvisa gäller inte bara oss utan alla. Alla människor har rätt till det. Inte i första hand för att FN antagit en deklaration om mänskliga rättigheter utan för att Gud älskar alla – och gör inte skillnad på person. Alla är vi lika inför Gud. Snille, eller Putin, eller popstjärna eller vanlig knegare.

Guds härlighet i Kristus Jesus syns i hela världen. Men man måste ha ett hjärta som kan se den. Pastor Amalia pryder omslaget till Equmeniakyrkans magasin ’”Equmen”. Hon vägra ge upp sin kyrka säger rubriken. Hon poserar framför ett enkelt altarbord hopsnickrat av brädlappar. Golvet i kyrksalen är ett enkelt brädgolv. Själv är hon klädd i en T-shirt och blommig kjol med den enklaste sandal på fötterna. Om halsen bär hon ett litet mässingskors. Hon berättar: ”För två år sedan kom beväpnade män in i byn. De hade tagit över vår odlingar på andra sidan floden. De jagade in min man och mitt barnbarn i skogen och dödade dem” Jag flyttade till Bilwi för att komma undan våldet. Men efter några månader kände jag att Gud kallade mig att åka tillbaka till byn. För många i byn är kyrkans närvaro en stor trygghet. De är trots all inte bortglömda.

Byn är så liten att den inte ens går att Googla fram på internet. Sammanhanget är så torftigt. Ändå kan vi som ser med hjärtat se Guds härlighet i Jesus Kristus lysa fram i pastor Amelia och hennes lilla kyrka. En härlighet som ger människor mod, värdighet och hopp.

De österländska stjärntydarna såg bortom ytan, till det som verkligen är värt att tillbe.

När ska vi i vårt feta, välmående, överkonsumerande västerland se att glansen vi omger oss med är tom och full av orättfärdighet. När ska vi våga vända oss till den glans som är Guds härlighet i Jesus Kristus. När ska vi börja leva våra liv i det ljuset?

Käre vän, måtte Gud ge Dig nåd att lära av våra allra enklaste bröder och systrar i tron.

Göran Waller
Pastor
Hedlundakyrkan

Stäng meny