Predikan söndagen 4 november i sammanfattning

Predikan 4 nov 2018. Söndag efter Alla Helgons dag. Vårt evighetshopp. Luk 12:4-7

Vårt evighetshopp är rubriken på söndagen. Dilemmat för en predikant denna dag är att evangelietexten inte alls handlar om livet efter döden. Den handlar om livet före döden. Men ändå. Denna söndag minns vi och saknar vi de som dött och de som vi skulle vilja haft kvar hos oss. Därför vill jag ändå säga några ord om det kristna evighetshoppet.

Som jag ser det finns det två starka skäl för vårt hopp om ett liv efter döden. Den kristna erfarenheten är att när vi bankar på Guds dörr, då öppnas den. Gud säger: ”Slå Dig ner en stund och sitt hos mig”. Bönen, sångerna, bilderna orden sätter oss i kontakt med en Gud som rör vid oss, lever och påverkar oss. ”Jamen, det är bara psykologi och subjektivt” säger skeptikerna. Med det säger dom att Din inre upplevelse inte är verklighet, eller en annan form av verklighet, mindre verklig. En rämna i världsbilden som vi inte så lätt helas ifrån.

Det andra starka skälet för vårt hopp om ett liv efter döden är Jesu egen uppståndelse. Kan vi tro på och lita till vittnesbörden om Jesu uppståndelse? Vi vet att Jesus efter uppståndelsen inte omedelbart kändes igen. Han uppstod med en himmelsk kropp (1 Kor15:40). En kropp med ande. Här tar våra kategorier slut. En himmelsk kropp – vad är det? Vi skulle vilja veta mer – men här tar det stopp.

Jag längtar efter att möta min fru, min bror, mina svärföräldrar, mina föräldrar och flera andra. Det är ett rimligt hopp i trons ljus. Men vem hoppas det hen redan ser? Men vi får leva på och i hoppet och Anden stöder oss i det hoppet.

Men nu ska vi lyssna till dagens evangelietext som handlar om livet före döden, här och nu. Luk 12:4-7.

Sammanhanget är Jesu dispyter med fariseer och laglärda. ”…ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska.” ”Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna…[Ni] reser gravvårdar över profeterna som era förfäder dödade” Det säger sig självt att fariséer och laglärda blev rasande.

I vår evangelietext blir Jesu tilltal ömt: ”Jag säger till er som är mina vänner.” Det är bara här som detta varma tonfall finns i Matteus, Markus och Lukas. Lektionen handlar om vem man ska frukta och inte frukta. Frukta inte fariséer och laglärda. Frukta Gud. Fruktan, det är när hjärtat klappar hårdare och fortare. Den gör oss försiktiga och vaksamma. Frukta Gud. Frukta helvetet. Och så fort helvetet kommer på tal protesterar kristna och säger att dom inte tror på helvetet. Jag tror att man menar att man inte tror på det helvete som Hieronymus Bosch avbildade på 1400 talet eller Dante skrev om på 1200 talet eller Augustinus skrev om på 400 talet. Bibelns helvete heter Gehenna. Jag känner en person som varit där. Det är en avskrädesplats utanför Jerusalem. Avfallet samlas där. Barn offrades där till Molok. Fasansfulla gärningar skedde där. Frukta helvetet. Frukta att ditt liv blir förspillt. Gehenna är en metafor – en bild av ondskans och avskrädets plats. Beredd åt ondskans andemakter. Där ska ondskan placeras. Och mördare, tjuvar, droglangare, despoter och maktfullkomliga galningar. Och människor som förspillt sina liv i ondska. Fruktan för att vi kan förspilla våra liv ska få våra hjärtan att klappa hårdare och göra oss försiktiga och vaksamma.

Och sen säger Jesus genom Lukas med ett varmt leende: ”Jag säger er vem ni skall frukta. Frukta den Gud som följer dig genom hela livet”. Som märker när Du, Guds vän, börjar få gråa hår. Börjar tappa hår. Som till och med numrerat håren hos män och kvinnor som börjar bli gamla och krokna. Sparvarna kommer Gud ihåg. Ni är mer värda. Och så slutar texten: ”Var inte rädda, frukta inte.” Och kanske är det till sist så att evangelietexten ändå handlar om vårt evighetshopp: ”Frukta inte! Var inte rädd!”

Göran Waller
Pastor
Hedlundakyrkan

Stäng meny