Predikan söndagen 2 advent i sammanfattning

Predikan 9/12 2018. 2:a advent. Guds rike är nära. Matt 13:31-34.

Den här predikstolen är som en hink. I den här hinken samlas utsädet. Och predikanten som står här gräver i hinken och sår och sår och sår. Tar det aldrig slut? Blir vi aldrig fullärda? Vad händer med Guds ord som sås? Och vi som hör dom ofta, och lyssnat till hundratals predikningar – för oss är orden så välbekanta så dom förefaller oss små. Vad kan dessa ord, tusentals år gamla åstadkomma?

Dessa ord, de minsta av ord kan slå rot. De kan fastna i ett barnasinne, hos en sökande tonåring, hos mogna män och kvinnor. Senapskorn kan innehålla en växtkraft som gör att plantan kan skjuta upp och bli den största av örter. Soliga, kraftfulla växter som i en toppställd klase sträcker sina gula blommor mot himlen och erbjuder en generös tillflykt för småfåglar och alla slags surrande väsen. Det lilla fröet blir stort, generöst och inbjudande.

Jag har träffat en del av dessa storsinta härliga människor som varit generösa och livsbejakande.

Min svärfar till exempel. Som kunde få en hel kyrkbänk att skaka en lång stund av undertryckt skratt. Nån dråplig incident längst fram i bönhuset där någon kanske tog allt en aning för pompöst.

Eller som när ordföranden Torsten Svensson läste sin egenhändigt skrivna årsberättelse och gav den en gudelig knorr på slutet med ett Jesuscitat. Han läste:” Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. Torsten Svensson”.

Vem kan då hålla sig allvarlig?

I vår lilla del av världen med vår enkla kyrkotradition har vi nog inte utvecklat ”Jag fattig syndig människa…” så mycket utan hellre sett det inbjudande, livsbejakande och sett evangelium som en lätt börda, inte en tungt, förintande bagage genom livet.

Jesus använde en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg…” Hur många har bakat med surdeg?

När man bakar med bakpulver så bildas koldioxid från bakpulvret och gasbubblor går ut i degen. Men när man bakar med surdeg – då växer surdegen in i mjölet och hela degen tillförs liv och kraft som gör att den reser sig. Det tar ett tag men till slut blir allt genomsatt av det liv som från början bara fanns i surdegen.

Betänk hur evangelium om himmelriket började. Osannolikt litet. Fullständigt minimalt. Ett ord från en ängel. Vem kan tro att ett så litet ord kan göra skillnad. En kvinna som säger ”Ja”. Ett barn. En man som talar om Guds rike. Nu har det anlänt sa han. Guds rike är nära. Eller som det står i den engelska bibeln ”the kingdom of heaven is at hand” Och allt såg ut som vanligt. Jesus blev missförstådd, förtalad, motsagd och väckte misstro. Och himmelrikets surdeg fick fäste i människorna. Och växte och växte. Och den finns nu i hela världen. Och människor reser sig, sträcker sig i sin fulla längd. Och får gå ut i en frihet som bara Guds barn äger. En frihet som är så stor och så omtumlande att apostlarna får påminna de första kristna och oss om att vi ska besinna oss. Ni är kallade till frihet, säger Paulus. Låt bara inte den friheten ge er lägre instinkter något tillfälle utan tjäna varandra i kärlek.

Guds Rike är nära. Det är bara att sträcka ut handen och ta det till sig.

Men vi då. Vi som ofta går till kyrkan och vid det här laget borde kunna allt. Vi kan de stora orden. Men allt känns bara som vanligt. Jäser Guds rike i mig? Senapskorn i all ära – men hur är det för mig?

Ja, det vet inte jag. Jag vet inte hur det är för dig. Men förmodligen kan värdsliga bekymmer och alla möjliga begär ta död även på senapskorn. Men det går att rensa ogräs, det går att vårda sitt andliga liv. Jag tror inte Du behöver några råd från mig för det.

Men Guds Rike är inte sentimentalitet eller ritual. Det är inte känsla och det är långt mer än tanke.

Det är en verklighet som vi kan få syn på som en gåva från Gud. Det är frihet, rättvisa, glädje.

Förkunnelsen om Guds rike var bland de första kristna till stor del en påminnelse om hur man ska leva. Håll sams i er gemenskap. Den fattige ska behandlas med samma respekt som den rike. Här är inte längre man eller kvinna, slav eller fri-ni är lika i Jesus Kristus. Lev i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, ödmjukhet, självbehärskning. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.

Den här undervisningen finns framförallt i breven i nya testamentet. Förmaningar, parenes eller som många säger ”hustavlor”. Korta kärnfulla uppmaningar som beskriver ett liv som Gud gör möjligt för oss att leva. Och som någon av de tidiga kristna lärarna sa ”Om Du kan bära hela Herrens lära, är du fullkomlig, men om du inte kan det, så gör vad du förmår.”

Jag börjar misstänka att vi lär ut komplicerade teologiska resonemang, sinnrika omvärldsanalyser i stället för klara och rediga hustavlor som beskriver det Guds Rike som är tätt inpå oss. Guds Rike ska framförallt levas. Det behöver inte förstås. Och analysen – gör den oss kalla och distanserade eller varma och hängivna?

Nu kommer avrundningen av predikan. Varje predikant borde ha ett syfte med sin predika, en idé om vilken effekt/verkan en predikan ska ha på åhörarna. Varje predikant borde välja medel som för till det syftet.

Jag har berättat om senapskornet som är litet men föder det största av örter och som generöst erbjuder sig åt himlens alla fåglar. Den generositeten har jag sett mycket av hos mina medmänniskor. Jag har berättat om surdegen som genomtränger hela degen och gör den levande.

Jag vill att den här predikan ska ha den effekten på Dig som lyssnar att Du får lust att sträcka ut handen och röra vid den verklighet som är Dig så nära och som kallas Guds Rike. Den verkligheten ska levas.

Göran Waller
Pastor
Hedlundakyrkan

Stäng meny