Predikan söndagen 11 november i sammanfattning

Predikan 11/11 2018. ”Den yttersta tiden”. Matt 24:3-14.

Vi samtalar om söndagens texter i en grupp som möts på onsdag morgon under ledning av Anders Axelsson. Sist talade vi om det blir bättre eller sämre. Meningarna var delade. Polariseringen ökar sa en del; människor kommer inte överens; inte i politiken, inte i Svenska Akadem ien, inte i USA, inte i konventioner för att skydda haven, inte i privatlivet, inte i kyrkan. Våldet eskalerar, vindar, regn, orkaner och åska löper amok. Det är en väldigt dyster bild sa andra. Människor samarbetar, flera tusen letar en försvunnen pojke i Falköpingsbygden, underverk av mänsklig omsorg sker varje dag inom omsorg och sjukvård. Allt fler får del av det man behöver för att leva, leva bättre.

Världen är sås stor, så stor, så ingen enkel sammanfattning duger. Om det blir bättre eller sämre tycks också bero på inom vilken period man gör jämförelserna. Men hur man än gör dom är fakta att klimatet förändras. Det är inte bara något som ska ske, det sker nu, omkring oss. Fakta är att arter i naturen försvinner i en förskräckande takt och antalet av individer i faunan avtar. Och våldet är närvarande. Personligen är jag pessimist. Går det att vända utvecklingen på tio år? Är vi beredda att överge tillväxtmyterna? Osv..

Nu är det emellertid inte detta texten handlar om. Och en pastor har ingen priviligierad insikt framför andra vad som kommer att hända. Men i texten finns två uppmaningar och ett påstående. Det är vad predikan kommer att handla om fortsättningsvis.

Jesus säger: ”Se upp så att ingen bedrar er.” Håll huvet kallt i dessa tider. I tider av osäkerhet kommer figurer att uppträda som vill ta över. Folk som polariserar, hård drar påståenden, är oresonliga och inte bryr sig om sanningen. Det gäller både i kyrkan och i politiken. ”I sin själviskhet skall de utnyttja er med hjälp av påhittade historier…Dessa människor är som källor utan vatten, dimmoln som jagas av stormbyar: det djupast mörker väntar dem” som någon bibelförfattare skriver (2Petr).

”Se till att ni inte låter skrämma er”. Historien har sina uppgångar och nedgångar. De vet vi. Men vi vet också att i tuffa tider hårdnar motsättningarna. Falska profeter skall bedra många. Vårt överflöd bygger på energi, f.f.a. olja. Hur civiliserade blir vi om energitillgången sinar? Om välståndet viker. Och om cynismen tilltar. ”Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos det flesta” påstår texten. Är det en utveckling vi ser som möjlig eller är den en svartmålning?

Nu är den här texten inte till för att skrämma oss. Den är till för att hjälpa oss. Och kyrkans uppgift är att göra det Jesus sänder oss att göra. En av de viktigaste uppgifterna är att vårda och skydda de troende, att vårda Gud hjord, under alla tider, under alla historiska omständigheter. En pastors uppgift är att vårda, skydda och ömt förmana sin församling.

En pastor har till uppgift att förvalta den kristna traditionen och uttolka den. I historiens ups and downs. Till hjälp finns traditionerna och de ursprungliga berättelserna, de Heliga berättelserna. Men problemet i våra dagar är att kristna och icke kristna säger: ”Nä det där tror jag inte på…Det där är orimligt…Döda uppstår inte…Onda andar är primitiva förmoderna föreställningar…osv”. Och hur ska en pastor då kunna förmedla vägledning och tröst från skrifterna när vi alla är så smittade av vår egen tids kulturella förförståelse av de bibliska berättelserna?

Nu är det så att vi inte tillber en text eller bibeln. Gud skriver inte med sitt finger på bibelbladen. Gud skriver på människors hjärtan. På hjärtan av kött och blod. Där finns Guds budskap till människorna. I ditt liv, i din kärlek. Och där finns hoppet för oss, för Guds vänner i en tuff värld.

Dagens evangelium konstaterar: ”Den som håller ut till slutet ska bli räddad”.

Där finns vår räddning. Där finns hoppet för Hedlundakyrkan i Umeå. Akta er för att bedöma varandra efter vad man råkar säga. Eller efter någon slags norm för renlärighet. Har fördrag med varandra. Den som är studerad ska ha fördrag med den som har enklare studier bakom sig, den som tror enkelt måste ha fördrag med den som tror komplicerat. Den som är välbeställd med den som är fattig.

Vårt hopp i tuffa tider står inte till nå´n slag ortodoxi utan till ortopraxi. Rätt handlande. Omsorgens och kärlekens gärningar. Bönens närhet till Gud.

Och pastorns uppgift är inte att vaka över rätt tro utan att vi lever tillsammans i kärlek inspirerade av Jesus Kristus.

Vi ska be för politiker, vetenskapsmän, teknokrater, länder och folk att vi måtte skada vår planet så lite som möjligt. Vi ska göra vad vi kan för en god och ljus framtid.

Och vi ska förbjuda allt ont tal och hålla kärleken levande. ”Den som håller ut till slutet ska bli räddad”.

Göran Waller
Pastor
Hedlundakyrkan

Stäng meny